Faaan men oki..

Hur ska man uttrycka sej när man  i praktiken inte  får ?
Jag vill egentligen bara skrika ut min frustration, sparka, slänga mig på golvet å gråta som en hund.
Och hur mycket jag än vill så kan jag rättsligt inte få utlopp för mitt agg och inte heller bete mej som en snorunge.
Jag kan inte heller drunkna i sorgen, eller vässa kniven å sätta den mot strupen.
Allt detta gör mig så innerligt trött, vill och önskar att detta helvete tar slut, det är inte min ångest jag bär å grunnar på, den e begravd i lördags eftermiddag, utan någon annans rädsla som jag vackert bär på mina axlar.
Har fått en guldstjära av Krimjouren, tack, tack, ytterst vänligt, men den ska jag ge bort till personen som faktiskt bär på det sanna modet, jag hoppas jag får göra det snart, mycket snart.



Älskar dig

Om du e d vackraste jag vet.
Om jag känner i själen att jag vill för alltid leva med dej.
Om jag vet att jag vill ge dej himmel å universum.
Om jag kan förlösa vårt kärleksbarn.
Om det finns några Om.
Det är äkta.
Här och nu.
Idag
Imorgon
Kanske inte föralltid.
Men om man vet hur kärleken känns igen.
När man ser på varann och ler.
När det kittlar i magen av åtrå.
När man önskar att man kunde dansa flamenco för att passionen gör benen rastlösa.
Då finns inga frågetecken.
Inga kansken.
Inga senare.
Utan bara hämningslös, äkta kärlek.
Vild, het och ärlig kärlek.

RSS 2.0