pyretsegna

Imorgon...

Jo imorgon kommer det att ske, äntligen, eller jo så är det, fast samtidigt känns det fruktansvärt vemodigt.
Jag liksom gillar den här stan, Sundsvall..

Ingen utpluppande bäbbe iaf, var på ultraljud å så igår, fick träffa läkare och valmöjligheter, men nää, om den inte vill själv så väntar vi till söndag så sätts det igång då.

Städning och ihop packning är snart klart, källarförrådet tömd på skit som vi for till tippen med igår.
Fönsterputsarn kommer vid 08, jo det var jag tvungen att leja bort, å besiktning av lght kl 12.30.

Sen ikväll kommer farsgubben å en go vän upp från Stockholm me lastbil för å hjälpa till så vi faktiskt kommer iväg imorron förmiddag.

Jag vill redan nu säga tack till dessa 2, å till min allra bästa vän Marie H - för att hon e just en allra bästa vän, hon kommer oxå hjälpa till här med flyttbärning.

Kicki, Annelie å Maria på Primmanbaren för alla tips å råd jag fått både som nattportier, men även som hjälplös havande...
Såklart alla andra i samma företag för att ni varit så goda medarbetare.

Danne, du å Glenn e obytbara, vi kanske inte setts å hörts var å varannan dag, men faan va ni e bäst, me löööve you guys, keep in touch såklart :)

Alex (den kvinnliga), vi har känt varann ett tag å du har fått vara en del av mina fram-motgångar, du e en sann vän, will miss you, määääh du har ju la familia in el Stockholmo så det vore ju skam om vi inte kunde träffas upp.

Å så alla ytliga som kommit en lite nära för en stund, jo jag har haft skitkul, vi lär nog ses spontant en varm vårdag på nån av stenstans uteserveringar 2009 ..

Myten, du "rockar", häääng on me musik å blogg, jag kommer å hålla mig ajour.

HÖRS/Natalie

Men va fan..
Att det ska vara så förbannat svårt att sova.
Jag borde snart komma med i nån slags rekordbok med att sömnbrist inte alla gånger leder till psykiska men.
Ok, alla eller iaf många har väl någon gång upplevt detta fenomen, men nu snackar vi heavy metal.
I tre fucking månader har jag inte sovit mer än maximalt 4 timmar i följd, å då menar jag inte 2-3 nätter i rad utan VARJE jäkla natt dessa tre månader.
Har slagit nytt rekord de senaste 6 nätterna med att komma isäng vid 00.30 och vaknar, gäspar, tror att jag har sovit, kollar in klockan å den visar inte mer än 01.27.
JAG TROR JAG DÖR.
Jaha vad göra, jo såklart kryper jag upp å börjar städa, som nu håller jag på å skurar element å socklar.
Barnmorskan trodde att jag inte framkallade några värkar pga stress, men blodtryck å alla andra värden är och har varit kanon under hela min graviditet.
Gud måste spela mej ett fett spratt.
Om han nu finns så sitter han där uppe, sprattlandes med fötterna å gapskrattar åt mej nu.
MEN jag tycker inte att han e rolig.
Inte ett dugg faktisk...

Jag sitter framför datorjäkeln å grämer mej över att jag har gått 1 vecka över tiden.
Om exakt 9 dar ska vi flytta 50 mil söderut å då vill man inte ha entreat BB samma dag.

Folk å vänner har hört av sej med små söta tips.
Typ
Öhh
- Sex
- Åka bil på guppig väg (och hur nice e d på en skala, typ minst 100 kalla minus)
- Putsa fönster
- Dricka ricinolja (träffa min frissa som sa att hon hade provat men d enda resultat som vart var kaskadkräkningar)
- Långpromenader
- Magdans (jag trodde det var nåt man skulle göra på förlossningen för att underlätta smärtan??)
- Gå i trappor
- SPRINGA i trappor ( jo jag tackar jag, me mina 21kg extra samt svullna klumpedumpefötter, ni skulle må då)

Jaja, jag antar att folk bara vill en väl.

Jag har iaf fått stöd å råd från närmaste vännen samt sambo och en yttre bekant som ger mej styrka, tack ska ni ha,
all kärlek til er.

Men visst har jag emellanåt  bara lust att bli liten å ropa på mamma å låtsas som att det onda inte kommer att finnas där.
Jag e skitskraj, kanske för att jag har gjort detta en gång för 6 år sen och jag vet att jag lovade mej själv då att aldrig mer, jag skulle hellre dö.

Men här är jag nu, rädd men med förtröstan att inom en vecka är det över om så jag kommer att återigen att säga att aldrig igen...

Idag har sonen flygit till sin pappa i El Stockholmo, med andra ord kunde jag slå ihjäl nåra timmar med att sova utan att tänka tider eller måltider.
Drog sen ner till Marre å fick en liten dos av vänskap så nu känns livet lite lättare dock inte i magtrakten, men det ska det ju inte göra heller.
9 dar kvar..
Går ut på Fejjan å "en vän" har inbjudit mej till e grupp som kallar sej för "Det heter Negerbollar".....,,,, QUE ??
Ursäkta, men e du helt jävla dum i huvet ????
Kalla det för vad du vill, men mmmm,hmmm efter att ha levt ihop me en snubbe (exet som berättats om tidigare) som råkar ha en afroamerikansk pappa, dvs en myyyycket SVART sådan, så vet jag en del av anledningen om varför de INTE tycker att man har den benämningen, lika lite som nån vill bli kallad blatte, potatishuve, mike, osv.
Visst kan man benämna folk man känner, men här snackar vi om bakverk...
Hallå, vaddå jämföra me finska pinnar??
Fattar inte.
Det är ju inte så att vi kallar dessa andra godsaker för Kenyabollar eller afrikabollar, eller ????
Av alla bakverk man ätit under åren har alla andra antingen hetat efter personer för att hedra, eller orter, platser osv ..
Nä jag fattar fortfarande inte å det stör mej.
Och om ni nu måste sätta benämning på hudfärg så gör det med elegans :

Neger, femininum: negress, är en i nutida språkbruk kontroversiell beteckning^[1] för vissa svarta folkgrupper från framför allt Afrika och i viss mån Oceanien. Ordet härstammar från spanska, portugisiska^[2] och äldre italienska^[3] negro, som betyder svart och som härstammar från latinets niger med samma betydelse, och följaktligen har inte ordet lika laddad betydelse på dessa romanska språk. Som beteckning för svarta folkgrupper började det användas i de germanska språken i och med slavhandeln med Spanien och Portugal ^{[källa behövs]} .

Negrer var från början en allmän benämning på alla folkslag med svart hudfärg, men en indelning baserad på andra kännetecken än hudfärgen ledde på 1800-talet till att man från begreppet neger skilde inte bara dravidfolken i Deccan och alla malajer utan även de australiska folken och papuaner (på Nya Guinea). Under det koloniala tidevarvet kom alltså negrer därför att mena bara de i Afrika inhemska eller i historisk tid därifrån genom slavhandel utförda svarta folken^{[källa behövs]} . Dock användes även uttrycken "papuanegrer" och "australiska negrer" i motsats till de afrikanska folken ifråga^{[källa behövs]} .

Men inte heller i Afrika ansågs vid denna tid alla mörkhyade folk höra till negrerna. De semitiska och hamitiska folken i Sahara, Abessinien och egyptiska Sudan liksom khoikhoi och sanfolket i Kaplandet skildes från negrerna. Semiter och hamiter ansågs tillhöra den europida rasen medan alla de svarta folken ansågs höra till den negroida rasen.

Fram till och med 1970-talet var neger den dominerande termen för svarta personer men idag anses det av många vara ett föråldrat, förolämpande och negativt laddat begrepp och används även av somliga som ett invektiv. Andra använder det dock fortfarande utifrån uppfattningen att det är ett värdeneutralt ord. Jämför exempelvis mulatt.

Ordet blandas ofta ihop med ordet nigger. Båda orden kan anses vara nedsättande. Termen "nigger" används dock ibland i slanguttryck, främst bland afroamerikanska män i USA.

Ett äldre svenskt begrepp var blåman^[4]

 

Jahapp nu har jag fått säga mitt för idag, tack å gonatt.

Håller på å småpackar här hemma, å när jag gör det så börjar jag att tänka på gamla minnen.
För ca 4 år sen så fyllde mitt ex,(jo han var även då ett ex) 30 år.
Jag hade bestämt mej att ge honom en sjuhelvetesfest på då våran osålda gård på södra Gotland.
Satte igång i januari att leka spion å få tag på gamla å nya vänners mobilnummer för att sedan skicka ut massinbjudningar.
En då myyyyyyyycket god vän till mig hade lovat att ställa upp att baka,laga mat å andra förnödenheter för att kalajset skulle bli så bra som jag hoppats på.
Jag jobbade då som svinskötare å fick lov att låna ägarens ljudanläggning han brukar ha på studentflaken, jahapp, inte den bästa men väl fungerande å huuuuuge.
Sen ordna med dieselaggregat för att få ljudet att nå sin kulmert.
Fick tag på några killar som skulle va me å partaja å efter att få lånat en uppsjö me trätrall från granngården (nä, inte Granngården) så byggde de upp en satans scen.
Sen skulle en gigantisk grill sättas upp, med tanke på att folk var allt från allätare till veganer krävdes det en som klarade av 4 stora galler, vilka vi hämtade på tippen å gnodde me stålull så händerna blödde.
Det kånkades, byggdes, städades, inhandlades, införskaffades hembränt, bakades, matlagades, förbereddes in i minsta detalj.
På dagen D, hade alla samlats utom han som var helt ovetandes.
Shit vicken osalig röra av människor.
Gamla barndomskompisar, målare, musiker, EMO´s, dö-metallare, house/techno/tjackpolare, antisar, skatare, hippies, livsnjutare, vuxna, barn, katter å hundar å så mitt i allt vår granne som jobbade som plit på Hall.
Exet kom med bandet han spelade med på den tiden å jag lovade att han vart häpen när han dök upp på baksidan av vår gigantiska gräsmatta.
Hans extremt fula bil hade blivit grymt målad av ett gäng babes som e erkända för sin allsköns konst.
Han fick presenter till höger å vänster, biran flödade, under hästkastanjen var det ljuslyktor å grillen stod på helfart.
Bandgänget laddade upp för spelning å det vart sköna reggae toner.......
Trodde aldrig att det skulle funka me att blanda folk såhär, men satan det var nog den allra bästa fest jag vart med om.
Folk höll på till på småtimmarna, de sovs på golv, madrasser å tält.
Morgonen därpå ölades den nya dagen in å badades på Gotlands ostkust.
Elgitarren gick varm å jag har aldrig sett folk ge å ta så mycket kärlek till sin omgivning nånsin förr, nä inte sex, kramandes. pussandes, sjöngandes, rapandes, gloriafylld kärlek.
Det var ju det jag ville ge, till honom för att han var en god vän, till alla vänner för att de e just vänner, å framförallt till mej själv..
Jag vill ha det igen, nu, imorron, men står här med mitt packande å känner mej smått outside fast innomhus.
Skit va gråa betongväggar kan skapa bakgårdar.
Speciellt min..