När värkar verkar ...
Helgen som jag längtat efter så länge är nu till ända.
Den har varit skitbra, HAN kom ju hem sent i torsdag, men har alltså farit efter lunch idag.
Mannen, jag ÄLSKAR dej !
Nu börjar jag faktiskt på allvar bli nervös inför förlossningen, Peter kommer att vara i Nyköping i nästan 3 veckor, så jag önskar att inte bäbben pluppar ut förtidigt, helst några dar sent.
Men han har iaf med sej bilkräket ner så han lätt tar sej hem igen.
Det komiska i allt är att vi ska dessutom flytta oxå, sista helgen i nov bär det av.
Å så jobbet som jag kärat ner mej i, måste jag nu fatta tyngre beslut om, plus min 6-åring som ska in på ny förskola med Waldorfinriktning, vilket han inte har haft nån förknippelse med sen vi bodde i Visby, typ sisådär 3 år sen.
Ehh, med andra ord, det är lite mycket nu, tusen små pusselbitar som ska på plats.
Nåväl känner mej fortfarande glad efter helgen så ska vara sonen till lags en stund å se Loranga å Dartajang.
See ya.
Den har varit skitbra, HAN kom ju hem sent i torsdag, men har alltså farit efter lunch idag.
Mannen, jag ÄLSKAR dej !
Nu börjar jag faktiskt på allvar bli nervös inför förlossningen, Peter kommer att vara i Nyköping i nästan 3 veckor, så jag önskar att inte bäbben pluppar ut förtidigt, helst några dar sent.
Men han har iaf med sej bilkräket ner så han lätt tar sej hem igen.
Det komiska i allt är att vi ska dessutom flytta oxå, sista helgen i nov bär det av.
Å så jobbet som jag kärat ner mej i, måste jag nu fatta tyngre beslut om, plus min 6-åring som ska in på ny förskola med Waldorfinriktning, vilket han inte har haft nån förknippelse med sen vi bodde i Visby, typ sisådär 3 år sen.
Ehh, med andra ord, det är lite mycket nu, tusen små pusselbitar som ska på plats.
Nåväl känner mej fortfarande glad efter helgen så ska vara sonen till lags en stund å se Loranga å Dartajang.
See ya.
Vad vet vi om varandra egentligen ??
Igår kväll fick jag ett samtal av en god släkting.
Pratade om allt å inget, men samtalet gick snart över till en disskusion om hur jag svartmålar min vardag.
Efter gråt å tandagnissla från min sida för att få henne att förstå hur jag EGENTLIGEN mår, hur förbaskat svårt det kan vara att just vara när man ställer såna fruktansvärt höga krav på sig själv så ja, jag vet inte, det slutade iaf med att hon tröstade och pushade på ett sett ingen annan gjort tidigare.
Det ända som störde mig var när hon sa att allt inte serveras på en silversked...
Jag om någon borde väl veta, men jag känner inte att det är lönt att berätta om min uppväxt som i mångt å mycket har vart bra, men jag har faan i mig kämpat och få vara med om andra närståendes kamp om att fungera.
En del är så svart att fan han själv skulle bli mörkrädd, men det är saker som jag helst behåller för mig själv.
Jag är inte en person som skiter i andra.
Jag har pluggat och arbetat och samtidigt kört med egen företag.
Jag har jobbat 18 tim om dygnet för att få mitt liv på fötter.
Jag har slitit, men jo även satt mig i skulder till höger och vänster, och det är något jag verkligen inte klandrar någon annan än mig själv för. Men säg inte åt mig att spara, eller se till att ha en buffert, det finns inget utrymme för sånt.
Så till vida jag inte skiter i att betala dessa räkningar för att sitta i en ännu högre skuld till alias staten.
Nä, allt serveras VERKLIGEN inte på silversked, men det skulle vara kul om det gjorde det nån gån, om så bara för en dag...
Hur som jag kände mig oerhört lugn efter vi talat klart å lagt på luren (snackade i 1 tim ).
Ska skicka blomsterbud till henne i morron med ett tack.
Pratade om allt å inget, men samtalet gick snart över till en disskusion om hur jag svartmålar min vardag.
Efter gråt å tandagnissla från min sida för att få henne att förstå hur jag EGENTLIGEN mår, hur förbaskat svårt det kan vara att just vara när man ställer såna fruktansvärt höga krav på sig själv så ja, jag vet inte, det slutade iaf med att hon tröstade och pushade på ett sett ingen annan gjort tidigare.
Det ända som störde mig var när hon sa att allt inte serveras på en silversked...
Jag om någon borde väl veta, men jag känner inte att det är lönt att berätta om min uppväxt som i mångt å mycket har vart bra, men jag har faan i mig kämpat och få vara med om andra närståendes kamp om att fungera.
En del är så svart att fan han själv skulle bli mörkrädd, men det är saker som jag helst behåller för mig själv.
Jag är inte en person som skiter i andra.
Jag har pluggat och arbetat och samtidigt kört med egen företag.
Jag har jobbat 18 tim om dygnet för att få mitt liv på fötter.
Jag har slitit, men jo även satt mig i skulder till höger och vänster, och det är något jag verkligen inte klandrar någon annan än mig själv för. Men säg inte åt mig att spara, eller se till att ha en buffert, det finns inget utrymme för sånt.
Så till vida jag inte skiter i att betala dessa räkningar för att sitta i en ännu högre skuld till alias staten.
Nä, allt serveras VERKLIGEN inte på silversked, men det skulle vara kul om det gjorde det nån gån, om så bara för en dag...
Hur som jag kände mig oerhört lugn efter vi talat klart å lagt på luren (snackade i 1 tim ).
Ska skicka blomsterbud till henne i morron med ett tack.
?
Det är väldigt lätt att göra mig ledsen, sårad, instängd.
Att all den fysiska smärta jag utstår utan tabletter enbart för livet innanförs skull.
Måste jag då känna mig dum, pantad, lat bara för att du inte förstår?
Hur ska jag få dig att förstå?
Jag ger upp.
Sover bort någon timme till.
Gråter lite på balkongen för att den redan uti i världen sonen inte ska se.
Röker en cigg, den dämpar, lugnar, faan att jag ska vara en sådan nikotinmissbrukare.
Men efteråt ger även den mig ångest.
För livet innanför.
Och för att du inte förstår.
Att all den fysiska smärta jag utstår utan tabletter enbart för livet innanförs skull.
Måste jag då känna mig dum, pantad, lat bara för att du inte förstår?
Hur ska jag få dig att förstå?
Jag ger upp.
Sover bort någon timme till.
Gråter lite på balkongen för att den redan uti i världen sonen inte ska se.
Röker en cigg, den dämpar, lugnar, faan att jag ska vara en sådan nikotinmissbrukare.
Men efteråt ger även den mig ångest.
För livet innanför.
Och för att du inte förstår.
...
Klockan e snart 11, lördag och jo ledig.
Ändå har jag svårt att njuta, solen som sticker som skärseld i ögonen, de förbannat färggranna löven som dräller överallat på våra gator och krasar under mina skor så man får huvudvärk.
Den otroligt lätta och svala luften som får min strupe att törsta som om jag befann mig i Sahara.
Borde väl va tvärtom, men idag har jag 2 djävlar på mina axlar, ska försöka synka ihop dom så att de blir 1 iaf.
Jag menar ängeln måste fram snart, eller måste hon, jo annars har jag förmodligen ingen familj kvar som vill umgås med mig.
Men det e faan inte lätt att ge kärlek en sån här dag när man inte fått sova utan att mardrömmar och andra små uppvakningsstörningar sen utan att ljuga i augusti.
Att ha så förbannat ont i bäcken och höfter så man tror att man ska gå sönder, Voltaren ?? nej tack e gravid, å så alla andra som har sina egna vardagskrämpor som får mig att tystna för att slippa få repliken : Ja, men jag......
Visst, jag e inte sjuk, handikappad, utan "bara" havande.
Men va fan, lite lunch med sonen den äldre och en tur till matis så kanske jag blir gladare.
Ändå har jag svårt att njuta, solen som sticker som skärseld i ögonen, de förbannat färggranna löven som dräller överallat på våra gator och krasar under mina skor så man får huvudvärk.
Den otroligt lätta och svala luften som får min strupe att törsta som om jag befann mig i Sahara.
Borde väl va tvärtom, men idag har jag 2 djävlar på mina axlar, ska försöka synka ihop dom så att de blir 1 iaf.
Jag menar ängeln måste fram snart, eller måste hon, jo annars har jag förmodligen ingen familj kvar som vill umgås med mig.
Men det e faan inte lätt att ge kärlek en sån här dag när man inte fått sova utan att mardrömmar och andra små uppvakningsstörningar sen utan att ljuga i augusti.
Att ha så förbannat ont i bäcken och höfter så man tror att man ska gå sönder, Voltaren ?? nej tack e gravid, å så alla andra som har sina egna vardagskrämpor som får mig att tystna för att slippa få repliken : Ja, men jag......
Visst, jag e inte sjuk, handikappad, utan "bara" havande.
Men va fan, lite lunch med sonen den äldre och en tur till matis så kanske jag blir gladare.
Det är inte för att djävlas som jag valt detta.
Fantastiskt vad människor kan ha olika uppfattningar om hur, när, var det är att snart föda barn.
I augusti sa min barnmorska åt mig på skarpen att ansöka om havandeskapspenning, well nä jag gjorde inte det då.
I september visade samma barnmorska mig ajabaja fingret och menade på att jag inte skulle jobba längre än jag faktiskt stod ut med.
Sagt och gjort, nu 3 veckor kvar har jag då "äntligen" fått tummen ur och slipper nu att ha ångest över att knappt orkar stå upp i en timme utan att få ont med ett mycket tillgjort leende inför våra gäster
Därmed är det inte sagt att jag tycker det är tillfredsställande att "bara" gå hemma.
Nä, jag önskar innerligen att detta hjärtebarn ska vilja komma ut snart.
Helst önskar man att man går å lägger sig på kvällen och när man vaknar så finns den lilla framme nära intill bysten.
Jag längtar inte efter att förlösa direkt, men ser inte heller kjejsarsnitt som ett alternativ om man absolut inte måste och i den zonen ligger inte jag.
Nähäpp ska väl försöka tycka att städning här hemma är det roligaste jag vet, så nya rader en annan dag.
I augusti sa min barnmorska åt mig på skarpen att ansöka om havandeskapspenning, well nä jag gjorde inte det då.
I september visade samma barnmorska mig ajabaja fingret och menade på att jag inte skulle jobba längre än jag faktiskt stod ut med.
Sagt och gjort, nu 3 veckor kvar har jag då "äntligen" fått tummen ur och slipper nu att ha ångest över att knappt orkar stå upp i en timme utan att få ont med ett mycket tillgjort leende inför våra gäster
Därmed är det inte sagt att jag tycker det är tillfredsställande att "bara" gå hemma.
Nä, jag önskar innerligen att detta hjärtebarn ska vilja komma ut snart.
Helst önskar man att man går å lägger sig på kvällen och när man vaknar så finns den lilla framme nära intill bysten.
Jag längtar inte efter att förlösa direkt, men ser inte heller kjejsarsnitt som ett alternativ om man absolut inte måste och i den zonen ligger inte jag.
Nähäpp ska väl försöka tycka att städning här hemma är det roligaste jag vet, så nya rader en annan dag.
Tjock å gla, kexchoklad..
Och så sitter slash står slash ligger jag på podiet igen, fast att jag har lovat mig själv att inte jobba någe mera inför förlossningen.
Detta var igår ikväll, men det ger snabba, lättförtjänade pengar, dvs om man kan tänka sig att posera naken inför ett gäng okända människor som vill bli bättre på att teckna.
Läraren frågade lättsamt om en liggande ställning och jag kom på mig själv med att faan vad jag inte känner mig bekväm i denna position just nu med min enorma jättemage.
Blixtsnabbt slår sig bilden fast av kvinnan som skulle vara med i programmet Generation fett, ni vet hon som satsar på att bli världens feta människa och hur hon står på alla fyra.
Jag tror jag dör, inte för att jag har något emot tjocka människor, men jag vill inte se ut som hon.
Blir övertygad av "eleverna" att så inte är fallet och fortsätter mitt arbete.
Men tanken sitter kvar, blir som en sjuk fantasi, hur kan man önska sig att vara planetens tjockaste, jag fattar inte, dessutom får hon handlingsraftig hjälp av sin partner som inte alls e fet.
Nähäpp, måste försöka få något vettigare i huvudet, går in i vecka 37 idag...
Detta var igår ikväll, men det ger snabba, lättförtjänade pengar, dvs om man kan tänka sig att posera naken inför ett gäng okända människor som vill bli bättre på att teckna.
Läraren frågade lättsamt om en liggande ställning och jag kom på mig själv med att faan vad jag inte känner mig bekväm i denna position just nu med min enorma jättemage.
Blixtsnabbt slår sig bilden fast av kvinnan som skulle vara med i programmet Generation fett, ni vet hon som satsar på att bli världens feta människa och hur hon står på alla fyra.
Jag tror jag dör, inte för att jag har något emot tjocka människor, men jag vill inte se ut som hon.
Blir övertygad av "eleverna" att så inte är fallet och fortsätter mitt arbete.
Men tanken sitter kvar, blir som en sjuk fantasi, hur kan man önska sig att vara planetens tjockaste, jag fattar inte, dessutom får hon handlingsraftig hjälp av sin partner som inte alls e fet.
Nähäpp, måste försöka få något vettigare i huvudet, går in i vecka 37 idag...
Mänskligt att vara ?
Har sovit skitdåligt inatt.
Men å andra sidan har jag gjort det sedan sambon flyttat ner för att jobba i Nyköping.
Men det blir väl bättre.
Vi ska snart ha barn, bara 4 veckor kvar enligt beräkningarna och det är inte så att jag misströstar "vår" graviditet, detta gemensamma barn är efterlängtat, men jag är så jä.. LESS på min enorma hydda som är i vägen.
Som en kompis sa igår, men va faan N, du har ju vart gravid i 2 år nu, e re inte dax??
Ja det känns faktiskt så, jag vill bli mig själv igen, men så kommer jag på mig själv att va fan har jag tjatat om de sista månaderna, jo att till beach 2009, då jä...
Mitt vuxna liv har bestott periodvis av många extremiteter, tolka det som ni vill, men jo det har innefattat mucho.
Mat, vikt, utseende, mående, sex, drugs you name it.
Ångrar egentligen inget.
Det har lärt mig så oerhört mycket om mig själv, stärkt min själ, kanske blivit en något bättre människa.
En kvinna jag möter ofta och som jag hyser STOR respekt till sa, N jag tror inte att man satsar på dig pga att du är för god, du skulle aldrig halshugga din nästa bara för att det gynnade din position.
Nej, det har hon fullkomligt rätt i.
Visst kan även jag sitta och spy galla över folk som jag tycker har gjort fel eller betett sig jävligt, vet egentligen inte om det gör mig bättre, men det är bara 2 andra öron som får höra detta, innanför 4 slutna betongväggar, skulle aldrig i min vildaste fantasi ställa mig på gågatan i ett skvallermöte med andra lika avundsjuka djävlar.
Jag vet att jag blivit bättre på att ge beröm, komplimanger, det är som en drift som bara måste höras, tjejen på stan med skorna tex, hon fick minsann veta att det var pjucks som föll mig i smaken, å vad hon blev glad.
Det är ju så lätt att att göra våra medmänniskor glada iaf i stunden, å kanske så blir det en kvarstående tanke som är återkommande.
Jag har själv ett sånt minne, även om min kropp inte kan leva upp för den komplimangen idag, men då var jag oerhört vältränad å bar alltid kläder som framhävde detta, då kom en ung kvinna fram till mig på en krog i Stockholm, hon beställde något från baren, tittade på mig länge och sa sedan; Ursäkta, men den kroppen skulle jag kunna döda för att få, och så log hon generat och gick.
Förstår ni, jag ler ännu över detta så här 10 år senare. Det var så ärligt och okonstlat från hennes sida.
Och hon gjorde mig så lycklig.
Idag ska jag göra andra äkta lyckliga.
Men å andra sidan har jag gjort det sedan sambon flyttat ner för att jobba i Nyköping.
Men det blir väl bättre.
Vi ska snart ha barn, bara 4 veckor kvar enligt beräkningarna och det är inte så att jag misströstar "vår" graviditet, detta gemensamma barn är efterlängtat, men jag är så jä.. LESS på min enorma hydda som är i vägen.
Som en kompis sa igår, men va faan N, du har ju vart gravid i 2 år nu, e re inte dax??
Ja det känns faktiskt så, jag vill bli mig själv igen, men så kommer jag på mig själv att va fan har jag tjatat om de sista månaderna, jo att till beach 2009, då jä...
Mitt vuxna liv har bestott periodvis av många extremiteter, tolka det som ni vill, men jo det har innefattat mucho.
Mat, vikt, utseende, mående, sex, drugs you name it.
Ångrar egentligen inget.
Det har lärt mig så oerhört mycket om mig själv, stärkt min själ, kanske blivit en något bättre människa.
En kvinna jag möter ofta och som jag hyser STOR respekt till sa, N jag tror inte att man satsar på dig pga att du är för god, du skulle aldrig halshugga din nästa bara för att det gynnade din position.
Nej, det har hon fullkomligt rätt i.
Visst kan även jag sitta och spy galla över folk som jag tycker har gjort fel eller betett sig jävligt, vet egentligen inte om det gör mig bättre, men det är bara 2 andra öron som får höra detta, innanför 4 slutna betongväggar, skulle aldrig i min vildaste fantasi ställa mig på gågatan i ett skvallermöte med andra lika avundsjuka djävlar.
Jag vet att jag blivit bättre på att ge beröm, komplimanger, det är som en drift som bara måste höras, tjejen på stan med skorna tex, hon fick minsann veta att det var pjucks som föll mig i smaken, å vad hon blev glad.
Det är ju så lätt att att göra våra medmänniskor glada iaf i stunden, å kanske så blir det en kvarstående tanke som är återkommande.
Jag har själv ett sånt minne, även om min kropp inte kan leva upp för den komplimangen idag, men då var jag oerhört vältränad å bar alltid kläder som framhävde detta, då kom en ung kvinna fram till mig på en krog i Stockholm, hon beställde något från baren, tittade på mig länge och sa sedan; Ursäkta, men den kroppen skulle jag kunna döda för att få, och så log hon generat och gick.
Förstår ni, jag ler ännu över detta så här 10 år senare. Det var så ärligt och okonstlat från hennes sida.
Och hon gjorde mig så lycklig.
Idag ska jag göra andra äkta lyckliga.
