Helt klart de bästa päronen i världen !
Den 29/4 är det 30 år sen mina föräldrar träffade för första gången, vaddå tänker nån ?, svårt att räkna, du blir ju 34 i sommar !
Jojo, men min pappa e inte min biologiska pappa, han dog när jag var 3 barre, å han som jag kallar pappa och som behandlat och älskat mej som sin dotter i alla dessa år, det var 30 år sen han å min mamma träffades å vicket möte.
Jag var hemma i förra helgen, försökte få möjlighet att kunna hjälpa till med stenläggningen vid deras hus, på kvällen satt jag å mamma å pratade om gamla minnen över ett glas rödvin å då kom frågan upp; hur var erat första möte eg ??
Hon berättade då att mina morföräldrar hade tjatat på henne att hon måste komma ut å ha lite skoj (hon vara ju bara 23 när Tony försvann, å d här är ett år senare), hon å hennes tjejkompisar bokade en tripp till Gran Canaria å på Arlanda mötte de på ett grabbgäng som var allt annat en nyktra, resan till ön var rätt stökig, samma kväll de kom ner stannade mamma med kompisar på hotelletts bar, killarna var oxå där, men inte L som var så jäkla drängfull enligt hans polare, så han knoppade på rummet ;)
Kvällen efter bestämde sej morsan med vänner att de skulle bjuda in killgänget på några fördrinkar på rummet, alla kom förrutom L, som de sa ännu inte nyktrat till efter gårdagen, morsan fick då veta att han bodde i rummet intill å gick dit å knackade på. Han öppnade i bara handduken, nyduschad å morsans första tanke var, han ska jag dela resten av mitt liv med !
Från den kvällen hängde de 24 timmar om dygnet å pappa hade haft samma tanke som mamma.
När de kom hem så tog det en vecka å så reagerade mamma på alla hans kläder i hennes lght å undrade om han hade flyttat in, mer eller mindre hade han det, men de bestämde sej att de skulle göra det på riktigt, fatta efter EN vecka !!
Han hade en son sen tidigare, hon hade mej sen tidigare, ingen tyckte de var kloka nånstans, mammas kompisar sa ja men A, du känner honom inte ens ! Nä hade hon svarat, men han känner inte heller mej, kort å konsist eller hur ?
Iaf, de firar nu sitt 30-års jubileum, har tagit en liten kryssning till Tallin, måste skicka över en present den 29-de för jag e så himla lycklig att de har träffat varandra å på ett sett som kanske inte verkade seriöst från en fylleresa på det ljuva 70-talet.
Jojo, men min pappa e inte min biologiska pappa, han dog när jag var 3 barre, å han som jag kallar pappa och som behandlat och älskat mej som sin dotter i alla dessa år, det var 30 år sen han å min mamma träffades å vicket möte.
Jag var hemma i förra helgen, försökte få möjlighet att kunna hjälpa till med stenläggningen vid deras hus, på kvällen satt jag å mamma å pratade om gamla minnen över ett glas rödvin å då kom frågan upp; hur var erat första möte eg ??
Hon berättade då att mina morföräldrar hade tjatat på henne att hon måste komma ut å ha lite skoj (hon vara ju bara 23 när Tony försvann, å d här är ett år senare), hon å hennes tjejkompisar bokade en tripp till Gran Canaria å på Arlanda mötte de på ett grabbgäng som var allt annat en nyktra, resan till ön var rätt stökig, samma kväll de kom ner stannade mamma med kompisar på hotelletts bar, killarna var oxå där, men inte L som var så jäkla drängfull enligt hans polare, så han knoppade på rummet ;)
Kvällen efter bestämde sej morsan med vänner att de skulle bjuda in killgänget på några fördrinkar på rummet, alla kom förrutom L, som de sa ännu inte nyktrat till efter gårdagen, morsan fick då veta att han bodde i rummet intill å gick dit å knackade på. Han öppnade i bara handduken, nyduschad å morsans första tanke var, han ska jag dela resten av mitt liv med !
Från den kvällen hängde de 24 timmar om dygnet å pappa hade haft samma tanke som mamma.
När de kom hem så tog det en vecka å så reagerade mamma på alla hans kläder i hennes lght å undrade om han hade flyttat in, mer eller mindre hade han det, men de bestämde sej att de skulle göra det på riktigt, fatta efter EN vecka !!
Han hade en son sen tidigare, hon hade mej sen tidigare, ingen tyckte de var kloka nånstans, mammas kompisar sa ja men A, du känner honom inte ens ! Nä hade hon svarat, men han känner inte heller mej, kort å konsist eller hur ?
Iaf, de firar nu sitt 30-års jubileum, har tagit en liten kryssning till Tallin, måste skicka över en present den 29-de för jag e så himla lycklig att de har träffat varandra å på ett sett som kanske inte verkade seriöst från en fylleresa på det ljuva 70-talet.
Kommentarer
Trackback
