Vad vet vi om varandra egentligen ??
Igår kväll fick jag ett samtal av en god släkting.
Pratade om allt å inget, men samtalet gick snart över till en disskusion om hur jag svartmålar min vardag.
Efter gråt å tandagnissla från min sida för att få henne att förstå hur jag EGENTLIGEN mår, hur förbaskat svårt det kan vara att just vara när man ställer såna fruktansvärt höga krav på sig själv så ja, jag vet inte, det slutade iaf med att hon tröstade och pushade på ett sett ingen annan gjort tidigare.
Det ända som störde mig var när hon sa att allt inte serveras på en silversked...
Jag om någon borde väl veta, men jag känner inte att det är lönt att berätta om min uppväxt som i mångt å mycket har vart bra, men jag har faan i mig kämpat och få vara med om andra närståendes kamp om att fungera.
En del är så svart att fan han själv skulle bli mörkrädd, men det är saker som jag helst behåller för mig själv.
Jag är inte en person som skiter i andra.
Jag har pluggat och arbetat och samtidigt kört med egen företag.
Jag har jobbat 18 tim om dygnet för att få mitt liv på fötter.
Jag har slitit, men jo även satt mig i skulder till höger och vänster, och det är något jag verkligen inte klandrar någon annan än mig själv för. Men säg inte åt mig att spara, eller se till att ha en buffert, det finns inget utrymme för sånt.
Så till vida jag inte skiter i att betala dessa räkningar för att sitta i en ännu högre skuld till alias staten.
Nä, allt serveras VERKLIGEN inte på silversked, men det skulle vara kul om det gjorde det nån gån, om så bara för en dag...
Hur som jag kände mig oerhört lugn efter vi talat klart å lagt på luren (snackade i 1 tim ).
Ska skicka blomsterbud till henne i morron med ett tack.
Pratade om allt å inget, men samtalet gick snart över till en disskusion om hur jag svartmålar min vardag.
Efter gråt å tandagnissla från min sida för att få henne att förstå hur jag EGENTLIGEN mår, hur förbaskat svårt det kan vara att just vara när man ställer såna fruktansvärt höga krav på sig själv så ja, jag vet inte, det slutade iaf med att hon tröstade och pushade på ett sett ingen annan gjort tidigare.
Det ända som störde mig var när hon sa att allt inte serveras på en silversked...
Jag om någon borde väl veta, men jag känner inte att det är lönt att berätta om min uppväxt som i mångt å mycket har vart bra, men jag har faan i mig kämpat och få vara med om andra närståendes kamp om att fungera.
En del är så svart att fan han själv skulle bli mörkrädd, men det är saker som jag helst behåller för mig själv.
Jag är inte en person som skiter i andra.
Jag har pluggat och arbetat och samtidigt kört med egen företag.
Jag har jobbat 18 tim om dygnet för att få mitt liv på fötter.
Jag har slitit, men jo även satt mig i skulder till höger och vänster, och det är något jag verkligen inte klandrar någon annan än mig själv för. Men säg inte åt mig att spara, eller se till att ha en buffert, det finns inget utrymme för sånt.
Så till vida jag inte skiter i att betala dessa räkningar för att sitta i en ännu högre skuld till alias staten.
Nä, allt serveras VERKLIGEN inte på silversked, men det skulle vara kul om det gjorde det nån gån, om så bara för en dag...
Hur som jag kände mig oerhört lugn efter vi talat klart å lagt på luren (snackade i 1 tim ).
Ska skicka blomsterbud till henne i morron med ett tack.
Kommentarer
Trackback
