pyretsegna

Det är väldigt lätt att göra mig ledsen, sårad, instängd.
Att all den fysiska smärta jag utstår utan tabletter enbart för livet innanförs skull.
Måste jag då känna mig dum, pantad, lat bara för att du inte förstår?
Hur ska jag få dig att förstå?
Jag ger upp.
Sover bort någon timme till.
Gråter lite på balkongen för att den redan uti i världen sonen inte ska se.
Röker en cigg, den dämpar, lugnar, faan att jag ska vara en sådan nikotinmissbrukare.
Men efteråt ger även den mig ångest.
För livet innanför.
Och för att du inte förstår.