pyretsegna

Men va fan..
Att det ska vara så förbannat svårt att sova.
Jag borde snart komma med i nån slags rekordbok med att sömnbrist inte alla gånger leder till psykiska men.
Ok, alla eller iaf många har väl någon gång upplevt detta fenomen, men nu snackar vi heavy metal.
I tre fucking månader har jag inte sovit mer än maximalt 4 timmar i följd, å då menar jag inte 2-3 nätter i rad utan VARJE jäkla natt dessa tre månader.
Har slagit nytt rekord de senaste 6 nätterna med att komma isäng vid 00.30 och vaknar, gäspar, tror att jag har sovit, kollar in klockan å den visar inte mer än 01.27.
JAG TROR JAG DÖR.
Jaha vad göra, jo såklart kryper jag upp å börjar städa, som nu håller jag på å skurar element å socklar.
Barnmorskan trodde att jag inte framkallade några värkar pga stress, men blodtryck å alla andra värden är och har varit kanon under hela min graviditet.
Gud måste spela mej ett fett spratt.
Om han nu finns så sitter han där uppe, sprattlandes med fötterna å gapskrattar åt mej nu.
MEN jag tycker inte att han e rolig.
Inte ett dugg faktisk...